Fila
Introduktion
Filning är en teknik som används för att bearbeta och ändra formen på material, exempelvis metaller, plaster och trä. När ett material ska filas behöver det placeras stabilt, så det inte rör sig. Oftast är ett skruvstycke, en filklämma eller en filklov bra för att hålla materialet som ska filas. Undvik vibrationer och störande ljud genom att endast låta lite material sticka ut från skruvstycket.
Arbetställningen är viktig. Materialet som ska filas bör placeras lite lägre än dina armbågar. Ställ dig stabilt med fötterna ordentligt isär, en fot riktad framåt och den bakre foten lite snett åt sidan. Håll en hand på filens handtag och den andra handen vid filens ände. Med handen på handtaget trycker du filen framåt (från dig) och med handen vid filens ände bestämmer du hur hårt filen ska tryckas mot materialet. Låt hela kroppen hjälpa till och förstärka armarnas rörelser. När filen dras tillbaka lättar du på trycket, eller lyfter filen med handen vid filänden och drar filen tillbaka (mot dig).
Vid filning i metall är det viktigt att filen inte förs med allt för hög hastighet över materialet. Filningen blir effektivare om filen förs långsamt framåt och med lagom tryck mot materialet. Hastighet och tryck beror på det filade materialets hårdhet och vilken typ av fil som används.
Filar förekommer i många olika former och storlekar. Vanligast är att filarnas yta är huggen, vilket syns som tänder i filbladets yta. Ska en fil fungera bra är det viktigt att filens tänder är vassa och inte förstörs av slag från andra filar. Finns det rester från filade material mellan filens tänder så kan filen inte avverka (fila) materialet effektivt. Tänderna kan rengöras med hjälp av en filkarda. Förvara alltid filar så de inte kan slå emot varandra. Beroende av filens huggning och form blir filen bra till olika material, ytor och former.
Olika filar och vad de är tänkta att användas till
Ansatsfil: En universal averkningsfil. Tänderna är dubbelgradiga och filens ena kant saknar tänder.
Stiftfil: Smal ansatsfil som utformats för precisionsarbete
Flat fil: Formad för filning av flata ytor. Dubbelgradiga tänder och avsmalnande ände.
Rymfil: Liten flat fil. Formad för filning av nyckelhål, spår och spalter.
Cut: En universalfil med hög avverkning. Enkelgradig djup tandning med spår för spånbrytning.
Pansar: För filning i mjuka material. Bågformade frästa tänder.
Skärpfil: Formad för filning av sågtänder och eggverktyg. Ofta enkelgradig tandning
Fyrkantfil, trekantfil, rund fil, halvrund fil: Olika form för olika behov. Dubbelgradrig tandning. Ofta kallad verkstadsfil.
Nålfil: Maximal längd är 16 cm, inklusive skaft (handtag). Formad för filning i små utrymme. Dubbelgradig tandning. Förekommer i många olika former.
Begreppslista
Material: metallplåt, plattjärn, plastskivor
Verktyg: fil, filklämma, filklov, skruvstäd, skruvstycke
Tekniker: fila, avlägsna grader, avgradning
Beskrivande: grov, fin, huggen, slät, ojämn, hård, mjuk
Kan eleverna behärska filen väl minskar behovet av slipning och slipduk. Formningen av ett alster går förhållandevis fort och elevens möjlighet att påverka materialens form, yta och funktion ökar.
Filning innebär utvecklande multimotoriska rörelser. Filens tryck måste anpassas till materialets beskaffenhet, samtidigt som filens rörelsehastighet och riktningsvinkel är avgörande för resultatet. Filning ställer på så vis höga krav på utövarens motorik. I ovanstående elevtext ger vi grundläggande kunskaper, men för djupare förståelse krävs mycket övning i olika material och tillgång till en mängd olika filtyper.
Med fördel kan eleverna börja fila i mjuka material som trä och aluminium, för att sedan övergå till hårdare material. Teknik och muskelkraft kan då utvecklas i förhållande till materialets krav. Viktigt för ett stimulerande arbete och bra resultat är att filarna behandlas varsamt och att tandningen hålls ren.
